Jag kollade just på programmet kalla fakta..
Det handlade om Mordet på Carla Saado. Kvinnan som anmäler sin exman för misshandel på sina barn och berättar i anmälan att barnen är så rädda att de inte vill vara hos sin fader.
Hon anmäler även sitt ex för mordhot och var livrädd när hon ringer polisen på kvällen innan mordet..
Det finns även film som dottern filmat när sin fader hotar hennes mamma till livet..
Polisen kom aldrig till Carla den kvällen, hon fick aldrig något beskydd och heller anmäldes inte misshandeln av barnen till socialtjänsten som polisen har skyldighet att göra enligt paragrafer. Att bryta mot detta är tjänstefel som kan ge 2 års fängelse.
På morgonen mördas Carla i sin trappuppgång av sin ex-man. Han fångades in strax därefter och dömdes till livstidfängelse efter en tid av utredelser. Detta anses vara ett lyckat fall?
När kalla fakta ifrågasätter polis och åklagare varför de inte hämtade barn och Carla utan tog beslutet att bortse från dessa anmälningar skyller de på varandra..
En polis sade även i en intervju att om de skulle koncentrera sig på alla hotanmälningar skulle situvationen bli ohållbar..
Vad är viktigast kan man undra? Hålla i en fartkamera? Att glida runt i bilen och kolla efter busungar? Att plocka in folk i fylleceller?
Eller kanske ta sådana hot på större allvar? Vart ligger ursäkten? Att tiden inte finns? Hur kan man säga så? Det hade med ett liv att göra.. Det beslutet att inte ta detta på fullaste allvar gjorde att hon idag är begravd..
Detta gör mig så upprörd.. Hur i helvete ska man kunna lita på polisen när de inte kommer när man som mest behöver dem?
Fy fan säger jag bara.. Jag hoppas fan i mig att varenda jävla polis tar åt sig av detta fall personligt och att alla tar hennes död på sina samveten även om de inte ens var med eller ens bor i jönköping.. För ni har verkligen liv i era händer och ska ni göra skillnad lär ni befinna er där ni behövs som mest..
Fy fan….