Me, Myself and I

En snabb liten tanke såhär på morgonkvisten..

Detta med homosexuallitet, blir vi inte alltid lika förvånade när någon kommer ut med att denne är homosexuell?
T ex Linsey Lohan blev vi inte alla lite fundersamma när hon gick ut med att vara bisexuell? Detta med flickvän är det inte bara ett pressförsök? Vill ha lite mer uppmärksamhet, vill komma i rampljuset igen?

Kan det inte bara vara så att hon faktiskt är bi? Att hon tog modet till sig att komma ut ur garderoben har vi inte alla rätt till detta kända som okända?

Att vara sexuellt attraherad till en person av samma kön är idag nått som ska vara accepterat men som egentligen inte är det?

Nått som är ännu mindre accepterat är detta med bögar? Är det hemskare än att vara lebba?

Går man bakåt i tiden så var förhållanden mellan män mycket vanligt..
Under Alexander den stores tid så hade var och varannan man en manlig älskare utöver sitt giftemål med sin fru.
En tjej på den tiden var någon man hade för att avla barn och en man för att man älskade honom..

Om så många män hade förhållanden med varandra är det då inte så att män har lika lätt till intima handlingar som tjejer har nu förtiden på t ex krogen. Idag är det mycket vanligt att se tjejer ute på fester eller krogen kyssas..

När kom denna homofobin som idag är mer vanlig? Hade det varit lika accepterat som under Alexanders tid hade det då vart annorlunda idag? Är det dagens acceptans som formar vilka vi är? Hur många lever ett helt liv i förnekelse?

Enligt var jag själv tror så är de personerna som är mest homofobiska som är de som sitter på toalocket och smeker till tanken. Dom är nog så rädda för att vara homosexuella att det blir till en fobi fast det egentligen kanske bara är en sexuell fantasi och inget mer med det.

Är det så hemskt att bara vara sig själv och älskad för det..

Nått annat jag vill ta upp är det jag såg på svt24 igår, om personer som tagit sitt liv, ungdomar som valt att inte finnas mer. Deprimerade personer som nästan besatt söker efter hjälp i vilken form den än kommer. Dom vill inte ha det som dom har mer… Dom vill bort från dom själva..

Dokumentären igår handlade om sidor på internet där personer sitter som på en chatt och pratar med varandra, personer som inte vill leva mer. Där hjälper som varandra att på det mest effektiva sättet ta sitt liv, peppar, ger råd, puttar över kanten..

Är inte sånt hemskt? Fattar dom inte att dom pratar med riktiga personer, mer riktiga känslor, mer riktiga destruktiva tankar. Dom tar livet av varandra i en olaglig handling.. Självmord är inte olagligt.. Men kan inte en sådan sida gå under dödshjälp?

Jag tycker det är hemskt att när en sådan människa som inte vill leva mer sträcker sig ut efter ett svar får en sådan hjälp till mötes… Personer som inte tar människors känslor på allvar speciellt sådana som gått så långt är hemska..

Usch jag tycker sådant är hemskt..

Herregud va djup och allvarlig jag blev i denna bloggen men de kan vara bra att kanske visa sin seriösa sida ibland..

Ha det bra alla därute och kom ihåg att oavsett vem du är eller hur du mår finns det alltid någon som accepterar dig för den du är och öppnar du ögonen så inser du att det finns alltid någon som älskar dig oavsett om du tycker du själv är hemsk, om du är homosexuell, om din näsa är sne eller vad det nu kan vara :D

Jag kan älska alla för alla :D

Puss och kram