Visst är det konstigt att alla människor på vår jord kan se en och samma måne..
När vi som enskilda människor egentligen är så små jämfört med det enorma vi lever i..
Månen, solen, stjärnorna kopplar oss samman med alla människor, djur och allt annat liv på vår jord..
Den gör oss lika mycket värda.. Om du bor i ett slott, om du lever i öknen, om du inte har ett hem, rik som fattig står vi alla inför samma måne när vi blickar upp..
Samma måne ses av dem vi älskar
Samma måne kommer ses av dem vi kommer älska
Samma måne har setts av dem vi älskat..
Människor som vandrat på jorden vid männsklighetes begynnelse..
Av djur vi inte än vet har funnits..
Månen har sett historia som ännu inte har mött dagens ljus och som heller kanske aldrig gör det..
Av att bara titta upp kan vi se historia sen miljontals år stå stilla..
Den finns där, för oss alla att se oavsett vem du är, vart du ska eller vart du har varit..
När vi inte finns här att vandra denna jord kommer månen finnas där, att göra oss likgiltiga..
Den skapar ett band ingen annan någonsin kommer kunna..
Att bara ta sig tid att för nån sekund blicka upp mot den.. Att kunna se den i sin helhet kan innebära att du den sekunden delar samma syn som kanske 1000 andra på den halvan av jorden innan den går vidare för att möta miljoner blickar till som omedvetet skapar ett band hos människor miljoner mil bort..
om bara månen kunde berätta sin historia för oss, om han kunde säga hur lika vi egentligen är så kanske allt det som skapar otrygghet och skräck kunde upphöra…
Önskedrömmar kanske men jag tycker det är mäktigt att tänka på, för egentligen tar vi ju alla för givet att månen kommer varje natt för att se ner på oss.. Få kanske lägger tanken att alla människor på vår jord nångång har sett månen..
Så nästa gång du kanske känner dig ensammen.. Kolla upp på månen.. Den kopplar dig till alla människor som funnits före dig.. Till alla människor som finns och till alla människor som snart kommer att födas.. Gammal som ung rik som fattig..
Ta dig tid att blicka upp..